Efter att nyligen ha affischerat insåg jag att city fortfarande bara har två offentliga affischeringsytor. Vem bryr sig tänker du, ”allt sker via sociala medier nuförtiden”. I beg to disagree (skräll). En affisch på stan når fler pers än din AI-flyer i en filter-bubbla fångad i Metas algoritmer. Affischer i det offentliga rummet ger även känslan av en levande stad, oavsett om eventet intresserar mig eller ej.
Men observera, om du affischerar utan tillstånd på annans egendom så benämns det som ”olaga affischering”. Det innebär att om du har ett arrangemang du vill marknadsföra men noll kronor i marknadsföringsbudget (vilket jag gissar gäller de flesta yngre, kreativa människor) har du alltså TVÅ affischeringstavlor i centrum att välja på.
2019 gjorde jag tillsammans med Mälarenergi och Västerås stad ett försök att förbättra detta. Jag inventerade offentliga ytor avsedda för affischering i centrum samt i stadens ytterområden. De tavlor i ytterområden som var i dåligt skick byttes ut mot nya tavlor i trä och via Mälarenergi fick vi tillåtelse att affischera på ett antal utvalda elskåp. Dessa märktes upp med klistermärket du kan se på bild ovan.
Därefter tog jag fram en ”handledning” som skulle publiceras via staden men handledningen varken färdigställdes eller publicerades (minns inte varför men det var inte Mälarenergi eller stadens fel så troligen mitt). Dessutom skulle staden addera fler affischeringstavlor i trä till en handfull strategiskt valda platser runt om i staden men det rann också ut i sanden.
Hoppfullt är dock att jag plockat upp bollen igen och hoppas på att kunna få de saknade tavlorna på plats. Till dess bjuder jag på den ofärdiga handledningen om affischeringsplatser till alla som kan vara intresserade av att kommunicera sitt evenemang ytterligare. Ni hittar den via länk i min bio på denna profil.
Till dess: fortsätt affischera och ge andra känslan av att staden lever.
Eller som Promoe från Loop Troop sa på låten ”Illegal Commercials” (som egentligen handlar om graffiti): ”/…/ in this society where everybody wants to make a name, but the rich make up the rules and only they can play the game”.
