Eftersom (hör och häpna) gemene man inte vill köpa styckade el-sparkcyklar eller betala för att få vardagsrummet ommålat med silverkrom ”måste” en stackars jävel sätta mat på bordet på andra sätt. Ett sådant sätt är genom workshops.
Jag har genomfört ett stort antal sådana genom åren och det var inledningsvis superkul. Eftersom jag lätt blir uttråkad har uppläggen skiljt sig åt och vi har bland annat målat med spray i övergiven företagslokal, skrivit texter på ett metallstängsel genom att fästa plastmuggar i detta och byggt fantasi-figurer av upphittat skräp.
Men jag har kommit fram till att kapitlet workshops är avslutat. No more parties in LA. (Med undantag för de som redan är inbokade). Workshops och mötet med människor ger massor av energi men det tar minst lika mycket.
Det som dränerar mest är att man återkommande blottar sin idévärld för andra som oftast inte förstår eller uppskattar det workshopen syftar till (det måste man såklart inte). Men att som en hovnarr försöka underhålla en skara människor som inte bett om det känns numera fel. Speciellt eftersom min kreativitet inte är en skojig hobby, det är liksom min krycka i livet, ett sätt att leva, tänka, vara och inget som jag kan skaka av mig. På gott och ont.
Sensmoral/ word to the wise: Skapa för att du vill det, skapa för att tjäna pengar (om du vill det), skapa inte alls, it’s whatever. Men skapa inte om det känns fel i magen eftersom det på sikt urholkar själen.
