En av mina och min systers favoritfilmer när vi var små var filmen ”Thrashin” från 1986 med Josh Brolin i huvudrollen som Corey. TV3 sände filmen i Sverige med den skitnödiga titeln ”Gängkrig på rullbräda” och mina föräldrar spelande in, alias ”bandade” den på VHS-kassett.
När jag 2018 tillfrågades om att måla den nya skejthallen i Köping valde jag att plocka referenser från filmen till väggarna. Dels som en hyllning till filmen och min barndom, dels för att man ju HOPPAS att någon unge eller förälder ska kolla på målningen, undra vad som menas, börja luska och sen kanske se filmen för att få svar.
Men det känns inte som att folk är speciellt nyfikna längre (om det inte rör negativt skvaller om andra). Jag säger inte att målningen har värsta djupet som kräver studieskulder för att fatta, men the devils is alltid in the details.
Jag tänker att man som betraktare/konsument/människa har ett ansvar i att anstränga sig för att verkligen förstå vad man ser, läser, hör eller upplever för att på så sätt utveckla sin egen tankevärld. Annars blir allt mellanmjölk, vaniljglass, svart dunjacka och högerregering.
Men f*ck it, titta bara på målningen, fina färger va?
/ T. West
